Planläggningschef Marjatta Laineenkare i pension
Byggnader är byggnader, men det här är livet, det gäller helheten. Så sade en stadsplanearkitekt i Åbo då studerande Marjatta Laineenkare praktiserade där under studietiden.
Orden föll i god jord. Laineenkare hade ritat små städer redan i sandlådsåldern, nu var hon fem före färdig arkitekt och hade ett äkta engagemang inte bara för hur byggnader skulle se ut, utan för hur de skulle fungera i sin omgivning.
Något år senare fick hon jobb i Pargas, en ny tjänst hade bildats då landskommunen och köpingen slagits samman.
– I dag är vi tre arkitekter plus två andra vid planläggningskontoret, de är också högt utbildade och deras insats är viktig. Att ha en bra stab är oerhört viktigt, och därför känns det kanske inte så vemodigt att sluta heller, det känns som att det finns så duktiga personer här.
Laineenkare efterträds av Heidi Saaristo-Levin, och just nu jobbar de sida vid sida, fram till slutet av februari.
En känsla Laineenkare i stället tror att hon kan drabbas av, är bristen på insyn. Om man i något kontor i samhället kan se vart utvecklingen är på väg är det ju här.
Planläggningschefens arbetsbord är beskrivande för just det, ett samhälle i miniatyrform – späckat med papper, framförallt kartor, branschlitteratur och skisser.
– Stora planefrågor tar mycket tid, och arkitekter är ett yrkesskrå som får ta emot en hel del kritik. Med tanke på det tycker jag egentligen vi har haft det ganska lugnt. Vi har ju inte makten, den har politikerna. Sen har vi också haft en sådan policy att vi gör det mesta i planeväg själva, att planer inte köps utifrån, men undantag finns.
– När Pargas sammanslogs med skärgården ärvde vi flera aktuella ärenden, av vilka Korpoplanen är den största och viktigaste. De här planeprocesserna var i gång, och hade köpts utifrån. Nu har planerna avancerat men det tar ännu tid innan Korpoplanen är i fullmäktige.
Pargas centrum är något helt annat i dag än när Laineenkare började jobba för staden i 60-70-talets brytning.
– I Tennby fanns ett par höghus, inte över 1000 invånare som nu. I Söderby hade egnahemshusen just börjat byggas och på Norrby industriområde fanns något enstaka företag. Kyrksundsstranden var tänkt som något småindustriområde.
– Mycket har hänt, men sen finns det också många områden som saknar delgeneralplan. Pargas landareal var redan innan kommunsammanslagningen tio procent större än Åbos, så det finns att bita i.
FAKTA
Utställningen
Titta!
En fotoutställning med bilder av Marjatta Laineenkare
Har underrubriken: ”Där jag gått i Väståboland – naturens konstverk nära dig”. Om naturens fantasifullhet och mångfald i detaljer med spännande, fascinerande och exotiska färger och former.
Visas i Kabyssen i Pargas stadshus 1.2–30.3.2012.
Kurator för utställningen är Gun-May Svahnström, medan Henrik Wrede hjälpt med växters namn på latin.
PROFILEN
Marjatta Laineenkare
Utbildad arkitekt vid 22 års ålder.
Började jobba som stadsplanearkitekt i Pargas stad 1967.
Planläggningschef blev titeln då fem kommuner bildade en, från början av 2009.
Familj: Sambon Mikael Reuter. Har tre vuxna barn (från tidigare äktenskap) och fem barnbarn.
Bor: I Åbo och i Pargas.
Läser: Vad som helst och mycket. Tycker om biografier, och filosofi.
Hobbyn: Fotografering och musik.
Var skulle jag helst vilja bo? Det kan jag inte säga, skärgården är fin och det är svårt att namnge favoritstäder. Det finns så många vackra ställen. T.ex. i Lissabon och i Göteborg har jag gjort fina upptäckter.